Vår i luften

Känns som om våren är på kommande och skönt att snart få ta fram cykeln.

Tule juoksemaan



Dags å börja träna!

Runebergsdagen

Idag på Sture-dagen firar vi Runebergsdagen.
Marie har bakat både fina och goda Runebergstårtor.

Johan Ludvig Runeberg föddes 5.2.1804 i Jakobstad och dog 6 maj 1877. Han livskamrat var Frederika.
Andra åldrande samtida var Anna-Maria Lenngren, Johan Olof Wallin, Esaias Tegner, Erik Gustaf Geijer, P D A Atterbom, E J Stagnelius och i samma generation fanns Carl Jonas Love Almqvist, Gunnar Wennerberg, Viktor Rydberg, Zackarias Topelius och något yngre samtida voro Carl Snoilsky och August Strindberg.

En eller annan rad av Finlands nationalskald J L Runeberg har nog de flesta på tungan. Kanske en rad eller två ur Flyttfåglarne:


I, flyktande gäster på främmande strand... då lyfta de vingen, då komma de små, väg visar dem ingen i villande blå; de hitta ändå.


Och varföre inte en rad ur Bonden Paavo och hans strävsamma liv:
Högt bland Saarijärvis moar bodde bonden Paavo på ett frostigt hemman ... den blott tål att prövas, som en nödställd nästa ej förskjuter; blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker.
Eller:
Allena var jag, han kom allena ... den bittra stunden, den ljuva stunden.
Vårt land:
Vårt land vårt fosterland, ljud högt o dyra ord! Ej lyfts en höjd mot himlens rand ...
Sven Dufva:
Sven Dufvas fader var sergeant, avdankad arm och grå ... Den kulan visste hur den tog, det måste erkänt bli, så talte generalen blott, den visste mer än vi ... ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott.
Döbeln vid Jutas:
Herr prosten talte: Döbeln är en hedning, förtappad är han evigt, om han dör... , O fosterland, vem spanar dina öden? Förborgat är, om lyckan eller nöden en gång skall röjas i din framtids drag; men hur du jublar då, men hur du klagar, skall ständigt dock bland dina skönsta dagar du minnas denna, minnas Döbelns dag.
Några psalmer i finlandssvenska psalmboken:
Bevara Gud vårt fosterland ...
Din klara sol o Fader vår, högt över ond och god uppgår, gör luften mild och ...
Jag lyfter ögat mot himmelen ...
Gud se i nåd till dessa två ...
En dyr klenod, en klar och ren ...
Eller varför inte en visa eller två, tre:
I M Prousts bokserie På spaning ... del II "I skuggan av unga flickor i blom" (329-330 min pocketbok) citeras romantikern Vigny (1797-1823) med orden "Gråtande som Diana vid källans rand". Även i övrigt anses att Vigny påverkat J. L. Runeberg. Enligt legenden har nymfen Egeria förlorat sin älskade och gråter otröstligt och jaktgudinnan Diana säger: "Gråt Egeria, en gråt som din vet inga gränser" och gråten som blev till en källa kallades Egerias källa. Gudinnan Dianas dag är 15 augusti.
Jag sitter källa vid din rand och ser på molnens tåg, hur, ledda av en osedd hand, de växla i din våg. ...
Från molnens purpurstänkta rand sjönk svanen, lugn och säll, och sjöng en junikväll ...
Säg mig, du lilla fågel, där mellan almens blad, hur kan du ständigt sjunga och ständigt vara glad? Jag hör din röst var morgon, jag hör den varje kväll, men lika ren är stämman och tonen lika säll.