Tisdag och ledig dag. Var på Avancia idag och lyfte 2x25 kg + stång. Låter de lite? Det känns faktiskt mer i armarna än de låter i öronen. Kom me å pröva! En anna typ å ja kom överens om att vi till midsommar ska bänkpressa (2 ggr upp ) ytterligare 2x5 kg. Kanske?
Vi har vari å supportat Karin som var ett av 20 tävlingsnummer vid vokalisttävlingen på Solbacka ikväll.
Karin fick tredjepriset i sin klass - solister under 16 år. Etta resp tvåa var Ellen Eriksson och Catrin Carlsson.
I duettklassen fick Elin Häggblom och Viktoria Eriksson förstapriset och i solistklassen över 16 år gick förstapriset till Jakob Sundström som tillsammans med Mette Ekblom valdes till publikens favoriter.
Ett bra arrangemang av ÅUF med Soundways som compgrupp. Tomas Henriksson och Patrik Häggblom skötte dösnacket.
Annars döljer ett vackert snötäcke den spirande vårmattan.
Elin är på bättringsvägen och så kör vi vidare.
Klockan e tolv å ja e trött å går å lägger mäj me min egen kropp.
Jag försöker leva mig in i hur det är att stå där med Petrus å Johannes vid graven. Va tänker man när man står där å glor? Va säger man? Jaha, de va inte mycke te se! Eller? Underbart! Han, vår vän! Tänk! Jesus är uppstånden! Tjohoo!
Å sen lämnade dom henne så där bara - Maria gråtande - medan de själva gick hem. Mer frågor än svar! kanske! Får väl fundera vidare.
Annars härligt att under en vecka får fira påskgudstänst med hela livscykeln med början förra söndagen med dop å sedan ett par påskandakter med ettåringar och sexåringar på dagis, skolgudstjänst med lågstadiet, ett par begravningar, gudstjänster i heliga dagar tre, en 95-årsuppvaktning och en avslutande Annandagsmässa på vårdhemmet och så är hela livscykeln ett varv runt.
Här hemma har vi fått besök av påskharen, ätit påskalammet och levt ett stilla hemmaliv. För tillfället ligger Elin å flämtar i 39-40 graders feber medan vi andra har sjungit och spelat kokosnöten å några psalmer tillsammans. Några motionsrundor och rid- och hundturer har vi oxå fått va me om. Karin har varit på övning inför morgondagens vokalisttävling. Äntligen biljetter!
'
Just nu talar Eva med Erik i telefon. Han mår bra. Klockan är 23 å ja e trött. Först ut med hund å sen i säng me den kropp som bär namnet Eva. Gonatt!
Återställd efter några dagars förkylning testade jag ikväll ett 10 km spring.
Härligt å va på linjen igen!
I Barcelona, där det serverades nötter vid de tre sista energiborden, erfor jag dessa nötters energirika innehåll. Bara några minuter efter det jag mumsat i mig en näve nötter så raketade mina ben iväg oförskyllt bekymmerslöst.
Nötterna på bilden har jag fått av en god vän som känner till innehållets betydelse.
Min förkylning, halsont, snuva och frånvaro av smak har jag försökt häva med hackade vitlöksklyftor, apelsiner, äpplen, morötter och annat vitaminiserat stoff. Dessutom använde jag igår gungstolen som en, om man så vill, grön hälsokur.
Sova är nog annars en av de bättre väl beprövade återställare. Huvudvärken fick jag bort med treo och sömn. Det har fungerat ganska bra.
Bara kroppen får sin vila och vilja igenom så kan den ge tillbaka ganska mycket. Jo, jag försöker hitta en god relation till min kropp.
Jag har en viss hatkärlek till gungstolen. Den tar för mycket plats. Men om man tillägnar sig dess goda egenskaper kan den till och med bli en kär vän.
För några år sedan skulle jag fara till Island. Jag hade beställt biljett, packat, och stod resklar i tamburen när jag insåg att det inte skulle vara ansvarsfullt att ge sig av. Jag hade fått rygskott. Jag ringde resebyrån, avbokade, och sjönk ner i gungstolen, gungade några vändor, och somnade. Efter en dryg timme vaknade jag och kunde konstatera att ryggvärken var borta och likaså mina reskamrater som var på väg till Island. Nå, jag bokade ett nytt flyg och kom fram till de varma källorna med en dags fördröjning.
Så kan de gå om man somnar i en gungstol.
På bilden syns inte min pappa, men man kan kanske gissa sig till att han på bilden finns i sin mamma Elins mage.
Bilden är från 1919. Min pappas (John) pappa (Johan) sitter i "håvan". Förspända framför håvan står kossorna Sippa och Siri. Min pappas bror Karl står bredvid håvan. Övriga syskon som står framför ladugården på Karsgården i Åsle är Anna, Nils och Ingrid. Bredvid Nils sitter hunden Boj.
Har nu, medan jag varit lite förkyld, läst igenom Stieg Larssons "Luftslottet som sprängdes" den tredje och sista delen (det lär visst finnas ett fjärde obearbetat manus som inte kommer att publiceras) i den s.k. Milleniumtrilogin. Boken är lättläst och från första till sista sidan fylld av spänning och rafflande läsning.
Med bil, båt, buss och flyg tog vi oss från Åland via Skavsta och Ryan air till Stansted och London.
Vi hade kul, såg och upplevde mycket. Vi besökte mdm Tussauds vaxkabinett, vaktavlösning, S.t Pauls cathedral, gjorde en guidad bussrundtur i stan och en båttur på Themsen. I olika grupper var vi på bio, var på musikalerna Chicago och Sound of Music. Vi shoppade, åt och vilade å sen var det så dags att göra vår 20-timmars hemresa med en avslutande god middag på Viking Lines Amorella.
