I Marcel Prousts bokserie "På spaning ... har jag nu kommit in i femte volymen (5/7). Proust försöker med språket måla musicera, bygga stora kyrkor och med muserna fånga utrymmet mellan vakenhet, sömn och dröm. Proust har en enastående förmåga att via den utdöende bördsaristokratins sociala konvenans beskriva den mänskliga tillvaron.
Björn vikströms doktorsavhandling lär handla om Paul Ricoeur - en fransk 1900-talsfilosof. Den avhandlingen har jag inte läst men däremor påbörjat läsningen av Bengt Kristensson-Ugglas avhandling på samma filosof. Boken är en bra filosofilektion.
I bokens början visar han upp en karta från medeltiden som är uppdelad på tre bitar, var och en avskild från de andra med en flod emellan. De tre bitarna representerar Europa, Afrika och Asien. Noas söner, Sem, Ham och Jafet fick var sin bit. Allt fungerade väl ända fram till 1500-talet ända fram till dess Amerika "upptäcktes". Då saknades det helt plötsligt en bror men världen överlevde ändå. Annars är Ricoeur den samverkande filosofen. Han bygger broar mellan olika filosofiska strömningar.
Bibliodrama beskrivs av Peter Pitzele i boken Scripture Windows. Han använder sig av begreppen den svarta respektive den vita texten. Den svarta texten är tryckbokstäverna medan den vita texten är det som finns däremellan. Det är denna vita text bibliodramat försöker fånga, ett fångande som sker utanför och mellan orden, i handling. (Ex. Du är Mirjam, Moses syster. Vad tänker du om dig, din bror, din familj och det samhälle du lever i?)
0 Comments:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)