I hjälteeposet "sagan om Nibelungarna" möter vi mästersmeden Volund.
På bilden finns också tecknat-albumet av M Prousts På spaning, ... som tillsammans med R Musils "Mannen utan egenskaper" hjälpte mig att hitta in bakom 40-talets vägg och som ledde mig in i 1800-talets Europa och till den mylla vari dagens samhälle har sina rötter. Hos Proust får jag också titta in en stund hos R Wagner, ner i Nibelungeposet med vars hjälp Tyskland enades 1871, Tyskland skulle segra 1917 och Tyskland återvinnas och förnyas på 1940-talet.
Min fråga är hur man rätt ska skilja mellan att å ena sidan låta sig fascineras av den romantiska kulturen (t. ex. Caspar D Friedrich) men att ändå inte falla pladask för de brunas kultiska samhällsteater. Nu tror jag mig också förstå varför tyskar tycker om Skandinavien. Svaret hittade jag i Nibelungeposet. Tyskarna söker helt enkelt sina rötter. Ur- elller förhistorien i boken historia leder ursprunget upp till Lappland.
Nåväl, smeden Volund tillverkade en vacker och magisk guldring åt sin älskade Hervor. Ringen var sådan att den till innehavaren gav en oöverträffad rikedom men samtidigt förebådade innehavaren en ond bråd död. Ringen väckte förstås avvund och ledde till att många med list försökte avvinna skatten av den som för tillfället råkade inneha den. Vidare smidde Volund svärdet Gram som endast överträffades av det gudomliga svärdet Gungner som guden Odin bar.
Ringen och svärdet tillsammans med avunden, sveket (såväl bröders som blodsbröders äkta makars och fäders svek), de kroppsliga lidandena utgör fond för både den rättfärdiga (Sigurd) och den orättfärdiga (Fafne) hämnden vilka sist och slutligen leder till att halva mänskligheten utrotas i vad som kan förmodas vara Ragnarök (Hunnernas seger över Burgunderna).
I Åke Ohlmarks version (Gebers 1973) har jag listat de namn jag funnit:
Män
Slagfinn, Egil, Volund, Kiar, Nidud, Alf, Yngve, Arngrim, Ingjald, Alfsbane, Agila, Orvar, Helge, Vittka, Åle, Hildebrand, Heimer, Hornboge, Gramaleif, Amal, Audun, Bero, Hreidmar, Andvare, Sigurd, Regin, Fafner, Teoderik, Gestumblinde, Chiliperik, Völsung, Sigmund, Siggeir, Sinfgötle, Eylime, Sigar, Nibelung, Lyngve, Hunding, Hadding, Lynge, Alberik, Guntar, Gjuke, , Hogne, Budle, Heimer, Guttorm, Atle, Knevröd, Hjalle, Humle, Tjodemir.
Kvinnor
Hladgunn, Svanvit, Olrun, Hervor, Bera, Bodol, Lyngheid, Lovnheid, Grimhild, Brynhild, Gudrun, Hild, Oddrun, Gjavlaug, Gullrond, Ulvdis, Herkja.
Svärd
Gram, Gungner
Hästar
Skemming, Sleipner, Grane, Gote.
Gudar
Odin, Häner, Loke, Ull, Tyr, Tor, Heimdall, Frö, Ran (havstrollet), Näcken (beskrivs utan att nämnas vid namn).