Ryggen allt bättre och snart även lite gladare. Varit uppe en hel del idag. Tyvärr har jag missat att vara närvarande då vårt fadderbarn (Dorothea, Anna, Lovisa) döptes i Vasa , och likaså har jag missat Lidingöloppet i helgen.
Gått en liten runda med hunden och även prövat några springsteg. Nåväl - det som såg omöjligt ut för bara ett par dagar sedan ser ut att nog snart vara möjligt igen.
Konstaterar också att fadderinstitutionen är ett fantastiskt fint sätt att som vuxen få leva med och följa med de små barnens uppväxt. Till och med kan man få anledning att vara en stödperson även då fadderbarnet kommit upp i de övre tonåren och kanske till och med hunnit upp i vuxen ålder. Barnen brukar också tycka det är roligt att ha faddrar. Själv har jag nog ett närmare förhållande till min egen fadder (90 år i år) än om hon inte skulle varit min fadder. Det kan, när det är som bäst, bli liksom till ett typ ömsesidigt ansvarstagande vars omfattning till stor del bestäms av mig som fadder.
Ligger i sängen efter kiropr-besök och känner doften från Maries köksarbete. Kom å ät, ropar hon!
Lämnar frysblocket jag har under ryggen och tar mig nästan dansande ner till köket. *God middag. Återvänder. När jag tidigare läste GW Perssons Palmebok funderade jag lite över var han egentligen fått språket ifrån. Efter drygt halva Lodalens flat-bok så tycker jag mig märka en del inspiration därifrån (Nyckel: Okej, jag hör vad du säger ..." s 98).
Var på biblan i em och hittade Liselott Willéns bok: "Islekar".
Imorgon ska jag laga en middag av några färska kålrötter som jag fick av en god vän idag.
Ryggen känns allt piggare och det börjar bli tråkigt att ligga i sängen.
Sängdags hela dagen. Tråkskönt. Ringer kiropraktor. Rekommenderar kyla för ledinflammation. Känns bra i ryggen så länger jag ligger. Slumrar. Måste röra på mig, Tar emot att stiga upp. Gör ont i korsryggen. Ryggen kraftlös. Går sned, stel och böjd.Toalettbesök. Lunch. Sitter ned. Mumsar på ett par smörgåsar och dricker en kopp kaffe. Gott! Reser mig. Aj, aj! Går sakta. Med datorn i handen tar jag mig en trappa upp igen. Tar mått och typ faller på plats i sängen igen. Oj vad skönt! Trött! Flämtar häftigt! Njuter! Blotta frånvaron av lidande är för tillfället njutning. Ngn skypar mig. Min bror å ja pratar strunt och tittar på varann i våra webcam:s. Han i soffan å ja i sängen. Kväll. Mari går ut med hunden. Tack! Eva å Karin i H-fors. Snart kvällsdusch å sen i säng igen. Imorgon sitta (?) i bil till kiropraktor i Mhmn. För övrigt är det fint väder och många är glada och nöjda med sina liv.
Vi är nu tillbaka i Saltvik efter en fantastisk vecka i Taizé. Tillsammans med 6000 andra pilgrimer var vi gäster vid den ekumeniska kommuniteten i Taizé i södra Frankrike. Kommuniteten i Taizé handlar om många saker men två saker är tydliga - kristen gemenskap i bön och sång samt att bygga freden och hopp om försoning. En annan viktig del är att man bjuder in främst ungdomar att delta i brödernas böneliv.
Kommuniteten ligger Bourgogne i ett vin- och jordbruksdistrikt på toppen av en liten kulle inklämd i och mellan de två byarna Taizé och Ameugry. Cirka 80 km söderut ligger Lyon. I kommuniteten bor ett femtiotal bröder. Ytterligare ett femtiotal bröder verkar på andra platser i världen. Under vårt besök välkomnades en broder som avlade sina löften om fattigdom, kyskhet och lydnad. Systrar i St Andreas ordern och polska systrar i ursulinordern hjälper också till att tan hand om alla besökare.
Vi besökte Cluny, en mil från Taizé, där ett benediktinkloster togs i bruk år 910.
Dagarna strukturerades annars utifrån bönestunderna i kyrkan kl 8.30, 12.20 och 20.30 och måltiderna.
På förmiddagarna inledde broder Hun Yol från Korea de vuxnas grupparbete med en bibelkommentar kring Genesis 1-11.
Kvälli Taizé.
The garden of silence.
Broder Johan, Karin, Marie och Elin.
En av matlinjerna. Jag var med föräldragruppen som bestod av några hundra personer.
Vid lördagkvällens andakt firades en ljusfest.
Diskgruppen.
Maten var i all sin enkelhet god och funtionell. Jag var imponerad av hur välorganiserat och smidigt vår vistelse var arrangerad. All verksamhet sköts av volontärer. Ingen får lön.
30 timmar hemresa i buss började med avsked och väntan.