Ingemar

Ånyo är jag en lycklig man!

Nu gäller det bara att ta sig upp ur lidandessvackan och försöka att på nytt spränga sig igenom muren. Varit med Marie o Karin på en kvällslänk. Lite flow var det nog!

Läser Musils bok "Mannen utan egenskaper" och har lånat hem Åsbackas "Kring torget i Skoghall". Musil skildrar tiden omkring 1913 och trots den nästan 100-åriga gaffeln mellan nu och då är den mycket nutidsaktuell i sin skildring av den aningslösa oskulden.

Har idag tillsammans med andra jobbat lite med hur man kan beskriva Gud! Vi använde papper och färgkritor. Det blev nu en hel del olika bilder. För mig blev det tydligt, när allt kommer omkring, att det är svårt att gestalta Gud som en fysisk substans.

Med kritornas hjälp blev det för mig nu en färgkaskad att likna mest vid en springning inuti regnbågen.

Det blev svårt för mig att tänka mig Gud som en som i omfattning är större än kosmos och som väntar strax utanför kosmos ändstation och varelserna på vårt lilla klot som de enda att bekymra sig om. Det verkar lite futtigt.

Å andra sidan, kanske lättare förstås, kan Gud vara kosmos centrum typ där inne i mitten. Men det verkar lite mycket som att nu kör vi så tar vi resten sen. Vi har inga tid å bekymra oss nu liksom. Lite för lite koll liksom.

Det filosofiska dilemmat att blåsa upp ballongen inifrån verkar vara, ja just det, ett filosofiskt problem.

Jag testade att föreställa mig Gud som något som är utan ord, mera som en känsla, kanske som smärta. Smärta är något mycket påtagligt och närvarande men svårt att med ord beskriva. Man kan uppleva den, känna den, förstärka eller lindra den, men den är också något undflyende och som liksom en våt tvål far den ut ur handen när man kramar den. En liten smärtpunkt kan åstadkomma att hela min kropp och personlighet uppfylls av smärtan.

Tja, detta var ett litet försök att med ord försöka fånga det som, när orden kramar om det, kanske som tvålen glider undan, och man inser att man nästa gång , för att få behålla den, måste hantera den mera varsamt.